Högkostnadskrediter

Den första september 2018 genomfördes en rad förändringar i syfte att påverka marknaden för högkostnadskrediter. Man ville ge bättre skydd åt konsumenter och minska risken för att hamna i en farlig lånespiral. Arbetet med den nya konsumentkreditlagen hade då pågått sedan i april 2015 så det är ett gediget arbete som ligger bakom regleringen.

En av de viktigaste förändringarna var att man lanserade begreppet högkostnadskrediter, som alltså inte förekom tidigare. Innan dess var marknaden för smslån och andra smålån, det som idag alltså kallas högkostnadskrediter, tämligen oreglerad.

Vad betyder högkostnadskredit?

Om räntan på ett lån överstiger Riksbankens referensränta med mer än 30 % är det per definition fråga om en högkostnadskredit. Detta måste framgå på ett tydligt sätt i samband med ansökan. Även i marknadsföringen av denna typ av lån och krediter, som ska vara måttfull och saklig enligt lagen, ska det tydligt framgå om ett lån är en högkostnadskredit.

Det måste också anges att man som konsument kan få hjälp vid skuldsättning. Dyrare snabblån paketeras med andra ord på ungefär samma sätt som cigaretter i och med den nya lagstiftningen. Alla som tar en högkostnadskredit ska vara medvetna om de högre kostnaderna.

Bättre skydd för konsumenter

Att stifta lagar är en ganska trög process och om samhället förändras snabbt inom ett område kan vissa regler vara utdaterade och svara dåligt mot de faktiska behoven. Marknaden för snabblån växte mycket snabbt i början av 2000-talet och helt nya lånetjänster fanns plötsligt tillgängliga.

Det blev helt enkelt lättare än det någonsin varit att låna pengar. I vissa fall alldeles för lätt och till alldeles för hög ränta. Många hamnade i skuldfällor, mycket på grund av dyra smålån och krediter där de verkliga kostnaderna dolts i finstilta avtalsparagrafer. Den effektiva räntan kunde i praktiken ligga på över 25 000 % för ett vanligt snabblån! Det var med andra ord fråga om rent ocker i vissa fall. Många gånger gick det ut över låntagare som kanske inte borde ha blivit beviljade ett lån överhuvudtaget men som släppts igenom på grund av bristande kreditkontroll.

Efter regleringen är det tryggare att låna

Dagens lån utan UC och andra högkostnadskrediter lyder med andra ord under striktare reglering och kontroll. Det ska vara lätt för alla konsumenter att se prislappen på sitt lån, och inte bli beviljade lån som de inte kan betala tillbaka.

Om du hittar högkostnadskrediter som du tycker marknadsförs på ett sätt som inte är måttfullt eller som på något annat sätt bryter mot konsumentkreditlagen kan du göra en anmälan till Konsumentverket.

Den nya konsumentkreditlagen gäller inte i sin helhet när du gör ett köp mot faktura eller tar ett bostadslån och lämnar bostaden som säkerhet. Däremot gäller den när du lånar pengar och när du ansöker om att få tillgång till en konsumentkredit

Tak för ränta och total kostnad

Det har införts ett räntetak och ett tak för hur höga de totala kostnaderna för ett lån får vara. Räntetaket innebär att räntan inte får vara högre än referensräntan + 40 %. Kostnadstaket sätter en gräns för hur mycket en konsument som mest ska behöva betala för ett lån. Gränsen går vid det belopp som lånet består av, vilket är mycket pedagogiskt. Den som lånar 5 000 kronor ska alltså inte behöva betala mer än 5 000 kronor + själva lånet. Med kostnaden menas räntan och lånets avgifter. Även dröjsmålsränta och inkassokostnader räknas in i räntetaket och det skyddar dig om du har hamnat i en situation där du helt enkelt inte kan betala tillbaka lånet.

Referensräntan sätts en gång i halvåret av Riksbanken. De datum som gäller är 1 januari och 1 juli. 1 juli 2019 sattes referensräntan till 0,00 procentenheter. Referensräntan kan i vissa fall vara negativ men det är vanligare att den ligger betydligt högre än den gör idag. Man kan alltså säga att även högkostnadskrediter är förhållandevis billiga för närvarande.