Vad innebär bolånetaket?

Bolånetaket reglerar hur stor del bolånet som får utgöras av den totala köpeskillingen. Enligt lag får ett bolån inte utgöra mer än 85 procent av köpeskillingen – resterande 15 procent måste utgöras av egna pengar, vilket kallas för kontantinsats.

Vissa banker, såsom Stabelo, kan själva ha ett lägre tak för hur stor av bostadens slutpris som får utgöras av bolånet. I Stabelos fall får du inte låna mer än 60 procent av bostadens slutpris.

För att undvika allt för höga boendekostnader bör du spara ihop hela kontantinsatsen innan du köper dig en bostad.

Det var Finansinspektionen som införde bolånetaket 2010. Anledningen till införandet var att myndigheten vill undvika en osund utveckling på kreditmarknaden. Under många år hade det funnits en trend där hushållens belåningsgrader bara ökade. Den trenden ville Finansinspektionen bryta med bolånetaket.

Förhoppningen var att hushållens skuldsättning skulle minska i och med att det blev svårare att köpa sin egen bostad.

Bolånetaket har till viss del fungerat på det sätt Finansinspektionen hoppades, men skuldsättningen har fortsatt att öka. För att få bukt med problemet infördes ett amorteringskrav 2016. Detta krav skärptes sedan ytterligare 2018.

Även om många är kritiska mot bolånetaket så fyller det en viktig funktion. Syftet är att undvika framtida bostadskriser, dessutom skyddas bostadsköparna från en allt för hög belåningsgrad.

Innan bolånetaket infördes var det inte ovanligt med en belåningsgrad på uppemot 90-95 procent. Det gjorde hushållen mer känsliga för prissänkningar.

Exempel: Du köper en bostad för 2 000 000 kr och tar ett bolån på 1 900 000 kr. Belåningsgrad: 95%.

Vid en prissänkning på 10 procent skulle bostaden vara värd 1 800 000 kronor och då har du ett bolån som är större än värdet på din bostad är värd.